Hade ett samtal med en kollega och vän angående UGL i förra veckan. Hon arbetar med utveckling av personligt ledarskap, bland annat då med UGL-kurser. Hon satt i bilen när vi talades vid och vi skrattade båda gott åt hennes GPS som hela tiden gjorde sig högljutt påmind i bakgrunden under samtalet.
Vi reflekterade kort över att det ibland var bra att ha små röster i livet som talar om vilken väg man ska ta. När vi lagt på funderade jag mer på detta och kring vilka mer liknelser man dra mellan ett så kallat Global Positioning System och ledarskap eller personlig utveckling.
Inre ledarskap är ett ord som förekommer då och då, det är ingen uttalad del av till exempel en UGL-kurs, men i mina ögon så ger en ledarskapsutbildning en hel del input till din inre kartläsare. Den stärker ditt personliga ledarskap så att när du hamnar i nya situationer kan du känna igen mönster och känslor som uppstår och därigenom åtminstone göra en kvalificerad gissning om vilken riktning och vilket beteenden som är bäst just nu.
Någon sa om personlig utveckling, och det gäller säkert personligt ledarskap också, att ju mer du utvecklat dig själv som person, desto mer osäkerhet kan du hantera. För att växa behöver vi ge oss bortom det vi känner till, hitta nya marker att lära känna, inom oss själva, i relationer och i ledarskapet.
Då kan det vara bra att ha lärt sig lyssna på sin inre vägvisare. För den rösten är inte alltid högljudd, så det underlättar att ha tränat att lyssna på den. Under en UGL-kurs kan du träna på att lyssna på den rösten när det gäller relationer och ledarrollen. Det finns gott om andra sammahang där du kan utöva liknande träning om du så väljer.
Vissa har funnit att exempelvis meditation och avslappning ger större tillgång till den inre GPSen. Att skapa en inre stillhet och utrymme för den där lilla rösten att göra sig hörd. Personligt ledarskap kan vara många saker, som att förutse om man ska ta vänster eller höger i nästa relationskorsning.
Andra bloggar om: personligt ledarskap, ugl
